Rubens kerub.

En kväll när barnen hade lagt sig och jag stökade undan i köket, stod jag plötsligt med en äggkartong som jag just skulle trampa ihop för att lägga i sopsorteringen. Den tar liksom mindre plats när man trampar ihop den. Äggkartongen alltså.
Jo. Men då slog det mig som en blixt från klar himmel att hördudu Jonas! Här har du möjligheten att göra någonting alldeles extra av den här. Men vad? Jag grubblade och grubblade, sen kom jag på det; jag kan ju för fan göra tomtegubbar av den här äggkartongen! Så jag rev försiktigt loss konerna som separerar äggen, så att de inte ska gå sönder mot varandra. De är oerhört känsliga, äggen. Sen såg jag ju med ens att det såg precis ut som tomtar och hade tänkt lämna dem så, men kom på att jag kunde ju göra något alldeles, alldeles extra av de här små tomtekonerna. Så jag smög in i barnens rum och hämtade den röda fingerfärgen. Sen blev det målarverkstad vill jag lova! Jag målade röda luvor och som röda dräkter till varje liten tomtegubbe, sen ritade jag ögon, näsa och mun, i nämnd ordning. Men, ja. Jag kommer till det senare. Sen tänkte jag att här var det visst slätrakade tomtegubbar. Och vem vill ha slätrakade tomtegubbar? Ja, inte jag. Inte i det här huset, tänkte jag och lubbade in i extrarummet och vet ni vad jag hittade i garderoben högst upp i en låda? Jo, frugans låda med tamponger och bindor och blöjor och amningsskydd och sånt som vi har sparat sen hon födde ut barnen åt oss. Och där! Längst ner i den där nostalgilådan hittade jag bomullstussar! Tänka sig. Så jag rafsade med mig ett par bomullstussar och sprang in i pappagarderoben där det finns trälim och lacknafta och hammare och sågar och grejer. Det första tog jag med mig och limmade på skägg så det stod härliga till. Sen blev jag nog alldeles utom mig av resultatet så i ren gjädjeyra satte jag på en liten tofs på luvtoppen. Och herregud så stiliga de blev, tomtegubbarna. När jag hade gjort mina fyra tomtegubbar var jag stolt som en orrtupp. Jag kunde inte få nog. Så på med kängorna och plånboken i bakfickan, och så rusade jag iväg till kooperativet, för att köpa sex ägg till för att få fyra gubbar till. Herreminje! Och nu när jag sitter här och tittar på mina åtta gubbar, inser jag ju till min förbannelse att näsorna och munnarna inte syns på grund av allt skägg. Men jag vet ju i alla fall att de finns därinunder. Jojo, så kan en torsdagkväll sluta. Nu ska jag banne mig ta en äggmacka och sitta och njuta med gubbsen! Sköt om er! Var ni än är!