Och hon hade skrivit att det bara var två grader varmt, samma dag, året innan. Nu stod hon där och fyllde lungorna med tjugotregradig pollenmättad lantluft. Hon var tvungen att bälga i sig av brunnsvattnet för att inte domna bort. Sommarvärmen. Barfotabarnen. Det kändes som om hon ville slänga sig raklång på golvet för att inte svimma av storheten i detta. Hur naturen kunde gäcka oss, inte bara som året innan till förtvivlan utan även, som i år, till lyckan och glädjen. Och slagbordet dallrade av alla tänkbara läckerheter: rosmarin- och vitlöksspäckat dilamm, fläsk, kåsebergasill, danskt rågbröd, smörrebröd, solöga och därtill alla tänkbara förfriskningar.