Det senaste sociala experiment jag genomfört på min arbetsplats (en underbar population för dylika experiment) är ett som bygger på en moralfilosofisk grund och leker med stipulativ definitionsproblematik.
Ett vitt kuvert med den enkla texten "Insamling" på placeras i fikarummet.
I kuvertet ligger en orange lapp som pryds av följande text:
Vi tänkte samla ihop en struntsumma.
Skriv upp dig om du lägger i pengar eller tar pengar.
MVH
TIKI*
I kuvertet finns också en lista med två kolumner, en där man kan skriva under med sitt namn och hur mycket pengar man lagt i och en med namn och hur mycket pengar man har tagit.
Varför? Jo, av den anledningen att jag är nyfiken på:
1) Hur populationen reagerar på en så knapphändig information? Vilka hakar på det "tokroliga" initiativet, vilka blir bara irriterade?
2) Kommer någon att lägga pengar och av vilken anledning?
3) Vem vågar ta pengar och av vilken anledning? Kommer någon att ta alla pengar?
4) Hur mycket är en struntsumma?
5) När kommer chefsgruppen eller någon annan ta bort kuvertet och hälla allt i en kaffekassa - och kommer de att klara att ta bort kuvertet om det finns pengar i det, tror de att pengarna kommer att gå till något?
*) TIKI = den Tvärvetenskapliga Intresseföreningen för Kultur på Infektionsavdelningen (en helt fiktiv förening (som iofs har gjort stordåd på avdelningen senaste året))
Utöver de empiriska frågor du ställer funderar jag på denna moralfråga: Ska det ses som "okej" att ta pengar ur kuvertet? Instruktionerna ger dubbla budskap. Å ena sidan "samla ihop"; det underförstådda syftet är därmed att pengasumman ska växa så länge kuvertet ligger kvar. Detta är också i överensstämmelse med gängse normer angående liknande situationer.
SvaraRaderaÅ andra sidan, kolumnen som möjliggör redovisning av urtagande insinuerar att sådant beteende är förväntat, dess existens vore i annat fall bisarr. (Antagande att vi inte inte vill ha ett moralsystem som innehåller något bisarrt.) Jag är dock inte övertygad till om detta i sig räcker. Att ta hela den insamlade summan och lämna 0 kr tycker jag vore omoraliskt, av de skäl som angetts i föregående stycke.
Men i vilka fall kan det då vara okej, rent av påbjudet? Där tycker jag att formuleringen av "struntsumma" kan vara relevant. Om en individ finner att den insamlade summan överstiger vad samma individ anser vara en struntsumma, så kan - eventuellt även bör - denne individ reglera summan genom urtagning. Dock skulle ju då fallet som diskuterades i föregående stycke kunna anses okej, i fall individen i fråga anser att en struntsumma är just "noll kronor", allt utöver detta anses vara överskott som kan/bör regleras. Detta finner jag dock ohållbart: en insamling är ej en insamling om inga pengar skall samlas in.
Minst två personer bör bidra, med minst en krona (det minsta delbara ekonomiska enheten 2012 som går att lägga i ett kuvert) var, för att något ska kunna kallas en insamling, anser jag tentativt. Vi får därmed en lägre gräns för vad en "struntsumma" kan vara på två kronor.
Ja, detta var rationalistens tolkning, inväntar med spänning empiricistens resultat!
Men hur blev det egentligen?
SvaraRaderaSkriver en till kommentar och kryssar i "Avisera mig".
SvaraRadera