"På det nittonde varvet föreställde jag mig de döda fåglarna vid magnetbrotten, flyttfåglarna orienterade sig mot sin destination via ett särskilt sinne som avläste graden mellan jordens elliptiskt formade magnetfält och jordytan, men på vissa brott i urberget, vissa platser där inte heller kompasser fungerade, där flög fåglarna runt, runt, tills deras muskulatur var en stum, stenliknande klump som vägrade röra sig. Man kunde hitta dem i gräset med öppna döda ögon, under en styv himmel."