Jag bygger vidare på den här företeelsen med jobbfester, after worx and all that jazz. De är väl till för att rensa rören? En tarmsköljning av den delen av amygdalan där arbetsstresscentrat bor? Jag menar, hur kul det än är med arbete och arbetskompisar, så handlar väl tillställningen om att byta forum, tillsätta alkohol och bryta ner allt det där som är tungt och trist och vardag med ett glatt skratt? Vi gör människor av kollegor och tillsammans rasar vi av oss sig lite. Likt löpande tikar juckar vi av oss på husses ben. Punkt.

Om man sedan inte jobbar, utan är "pappaledig" (detta morfologiska missfoster) är behovet av slams och avväpning litet. Man vill till människobyn.

Det var längesedan jag besökte hjärnaffärn.

Jag känner mig lite urholkat korkad, för att åter slänga mig med antonymer.

Jag vill komma hemifrån och utmanas intellektuellt.

Jag har helt enkelt en idé: organiserade vuxenkvällar för småbarnsföräldrar. Jag tänker mig en eftermiddag och kväll på en kombinerad konferens- och festlokal. Jag ser framför mig ett program med föreläsningar och diskussion på eftermiddagen och middag på kvällen, utan spex, underhållning eller lekar. Den där jazzen lite svagt i bakgrunden. Anteckningsblock och pennor delas ut. Alla nickar lite lågmält till varandra utanför föreläsningssalen och dricker lite kaffe ur plastmuggar. Föreläsningarna får gärna vara nutidsorienterade och behandla varierade ämnen. Kanske kan representanter från utrikespolitiska föreningen komma och berätta om arabvärldens demokratisering, kanske kan en professor i marinekologi komma och berätta mer om algernas funktion som energikälla, Dalai Lama kanske kan titta förbi och prata lite fotboll och Maria Wetterstrand kan komma och berätta om sin tid vid makten. Jag bryr mig inte. Bara det känns angeläget. Efter middagen öppnas baren ochframåt midnatt kan the Jam komma och göra en reunionspelning. Sen går alla småbarnsföräldrarna hem, hand i hand, lite småfulla, inspirerade, intellektuellt mättade och gör nya små barn framåt småtimmarna.