Set var av den bestämda uppfattningen att den sinnesstämning man var i vid själva ejakuleringen, vid befruktningsögonblicket, den överfördes via spermien till ägget och danade människobarnet. Den sinnesstämning eller känsla, som just då infann sig hos de älskande satte ett avtryck, som sedan utgjorde en grogrund för fostret att växa ur. Om man till exempel var tvär och arg över något under själva akten, skulle fostret bära med sig detta och alltid ha med sig en slags grundilska. Om man å andra sidan, var glad och fröjdlig, ja då skulle barnet bli en glad skit. Ja, så tänkte han i alla fall och var övertygad om att nanoforskningen småningom skulle komma till samma insikt. Slog man i en spik i en bräda i vredesmod skulle spiken sätta sig snett och ett fult märke skulle för evigt vanära trät. Det skulle komma att rinna kåda ur spikhålet med jämna mellanrum, som ett sådant där kroniskt bensår man kunde belastas med på ålderns höst. Men om man var lugn och vid gott mod, skulle spiken skjuta mjukt och fint in i trät och sitta som gjuten. Så tänkte han om ejakuleringen och fostrets vidare utveckling, Set.