måndag 24 januari 2011

En annan dag i paradiset.
Jag hade målat hela insidan av lekstugan i en beige färg med svag dragning åt aprikos. Säng, lampa, tidningar, korvmackor och en massa kassettband. På väggen stod med spritpenna nedklottrat alla punkhjältar; Ebba, Sex Pistols, Black Flag, the Exploited, Misfits, Heffaklump, Gymnastiken, the Cure (ja), Räserbajs, Dead Kennedys, Mental Härdsmälta, Asta Kask... Jag var 14. Alla punkdemos, som via kompisar och fanzines, kördes brusiga i den 3 kvm stora ettan. Jag var fri. När lamporna släcktes i mamma och pappas sovrum, drog jag på mig jeansen och lommade iväg till Arvids etta (läs: lekstuga) och vidare lyssning och tjuvrökning höll i sig till småtimmarna. Hem igen, lagom för att möta några tidiga morgonarbetare och några få timmars sömn.

En annan dag i paradiset.
Småbarnspappa. Släpar runt mellan rummen för att plocka resterna från frukosten, så att det överhuvudtaget är hygieniskt befogat att tillreda en lunch. Tänder på toan för att monstrena inte ska äta upp 3-åringen när han ska kissa. Skyndar mig till sovrummet för att ettåringen inte ska bryta nacken i sin ivriga klättring på berget Dubbelsängen. Sätter på en gammal Brian Eno-låt, nej vänta - fan vad det här låter som något från Monty Python! Och fan vad bra! Åh, Joe Jackson alltså, jag måste cuea ([kju:a]) Hüsker Dü's "Don't Want to Know If You are Lonely" på det här. Oj, jäklar nu har han knuffat henne igen. Fan, lunchen skulle jag har börjat med nu, nu kommer hon att somna mitt i... "Pappa spela okej-okej eller bojsåkrajs istället". Något rätt har jag gjort i alla fall, om de är favoritlåtarna. "Pappa kan vi inte se Ponyo nu?!" Nä, nu ska vi äta lunch... "Jag är inte hungrig.".

  1. The Divine Comedy - At The Indiedisco
    En dumskön irländsk indiepoplåt från ifjol. Gamla gubbar i gamet. Den platsade inte på
    årsbästalistan, men med textrader som "Give us some Pixies and some Roses and some Valentines. Give us some Blur and some Cure and some Wannadies" eller "We've got a table in the corner that is always ours. Next to the poster of Morrissey with a bunch of flowers" blir i alla fall jag som en liten pandaflicka i sinnet.
  2. Blur - High Cool
    En höjdare från Leisure 1991. Min första brända CD. Tack Mange! Med fint utskrivet färgomslag och allt. Jo... Blurs debut vaknade upp under mitt och Jons stora 1990-talsprojekt. Kanske bättre än Parklife idag.
  3. Cult Hero - Cult Hero
    Efter Three Imaginary Boys 1979 testade alltså Fat Bob och Simon Gallup, som då lirade i the Magspies, sin musikaliska kompabilitet under namnet Cult Hero och spelade in den här låten, som kom ut som singel, men sedermera hamnade på Seventeen Seconds Deluxe Version. Skön, hård och skruvad. Samtidigt klättrade jag på berget Dubbelsängen i lägenheten på Moröhöjden, Skellefteå.
  4. Orange Juice - Rip it Up
    At the indiedisco, fast på rikt och back in the days. 1983, jag fyllde i springorna i min dagmammas altantrall med betong från bygget längre ner på gatan. Postpunxdisco med saxofonsolo.
  5. The Jam - Town Called Malice
    Från The Gift. En sång om Paul Wellers ungdomsår. Också med i soundtracket till Billy Elliot. Om jag hade fått leva om mitt liv hade jag börjat med balett.
  6. Squeeze - Up the Junction
    Bra låt. Låt den bli ett varnande New Wave-exempel. Man ska passa sig för spriten, så att inte frugan sticker med ungarna.
  7. Elvis Costello - Watch Your Step
    Ibland finns det bara en Elvis...
  8. Joe Jackson - Is She Really Going Out With Him
    Shit vilken snubbe det var alltså. Unge Joe, jag har ju aldrig lyssnat på dig förut, men om du läser det här: jag diggar dig! Joe slirade ju småningom också in på mer New Age/ambient/klassisk musik och hans platta Night Music ger lika underbar lyssning som hans första mer "punkiga" Look Sharp. Fast på olika sätt. Sen har han ju gjort skivor, som bara verkar innehålla crépe de crap. Men topparna är riktiga praliner.
  9. The Chills - Pink Frost
    Så lämnar vi salongsmusiken för lite hederlig postpunk igen. Vi lämnar också de brittiska öarna för Nya Zeeland. Urskönt.
  10. The Charlatans - The Only One I Know
    Den här LP'n fick jag av min syster, efter att hon i sin tur fått den, lyssnat på den en enda gång och lagt ifrån sig den i den ratade högen. Jag tror också att jag i samma veva fick Nusrat Fateh Ali Khans singel "Mustt Mustt", som jag spelade lika många gånger på 33 varv som på 45'. Jag vet inte var någon av dessa är idag och är mycket ledsen över det. Vilka hjältar. Allihop.
  11. James - Lose Control
    James Goldmother och Ned's Atomic Dustbin's God Fodder var två kassetter som också gick hårt i lekstugan. Då var James Government Walls och Sit Down favoriterna. Idag tycker jag väl att alla de gamla favoriterna från Goldmother och Laid suger, medan de där låtarna man spolade förbi är de verkliga guldkornen. Som den här.
  12. The Jam - That's Entertainment
    Alltså Paul Weller. Då. Shit. "Feeding ducks in the park and wishing you were far away - that's entertainment". Morrisseys version är inte oäven den heller. Jo, Morrissey...
  13. The Smiths - Unloveable
    Jag tror att den här låten handlar om olycklig kärlek och utanförskap...
  14. The La's - Timeless Melody
    En tidlös 90's indiemelodi med en fantastisk gitarrpassage innan sista vers-vers-dubbelrefrängen. Du: Varför har vi inte gjort en lista för året 1990? Här är ju ännu en höjdare.
  15. The Manic Street Preachers - Motorcycle Emptiness
    Den här låten är med på det här blandbandet av en enda anledning: Jag hatar Manic Street Preachers. Eller, jag har alltid hatat Manic Street Preachers. Framförallt för Bradfields tråkiga sång och de bajsnödiga texterna ("
    If You Tolerate This Your Children Will Be Next" (nej den länkar jag fan inte)). Men åter igen på grund av 90-talslistan, hittade jag en låt som jag faktiskt gillade. Så här är min cilice.
  16. New Order - As it Is When it Was
    Alltså New Order med mycket Sumner-gitarrer, ohyggligt vackert. Från Brotherhood.
  17. Television Personalitys - Diary of a Young Man
    Själva titeln summerar ju det här inlägget. Spotifyfynd. Jättebra.

18 kommentarer:

  1. Fan, vad jag längtar efter att vara pappaledig när jag läser det här. Queuea heter det ju, dynghuve.

    SvaraRadera
  2. Ja, om det inte hade varit för barnen hade det varit hur soft som helst!
    Queuea = [kj:uj:ua] för fan... Säger du Mailaila också? Halalalala?
    När går du på ditt skift? Hinner vi ha nåt ihop?

    SvaraRadera
  3. Vet int. Typ augusti. Hinn vi då?

    Det stavas ju fan "queue", "cue" är ju något helt annat. För jag antog att du syftade till att du skulle låta ett spår köa?

    SvaraRadera
  4. Åh! Förbannat! Det är ju jag som är dum i huvet igen...
    Jo vi hinn en månad.

    SvaraRadera
  5. Hade glömt hur bra "A Town Called Malice" var. Vet var jag har den vinylen iaf. Tänk om jag hann lyssna på all bra musik som folk rekommenderar. Tror att jag måste skaffa en ny mobil till sommaren. Undrar om Nokia/HTC fungerar med http://www.prisjakt.nu/produkt.php?o=695139 ? Vägrar fan skaffa iPhone.

    Förresten tänker jag ta äran för att du har med "Pink Frost" på listan. Inga protester godtages.

    SvaraRadera
  6. http://open.spotify.com/album/55Rpg86W1OsN2UMGFm6sSh är ju förresten rätt grym. Om man ändå gillar Tim Booths röst.

    SvaraRadera
  7. 1) Har du såna där Kosslurar? Eller menar du att du ska köpa såna för att de är fantastiskt bra? Jag skulle vilja ha ett par fantastiskt bra mobillurar också, nämligen.

    2) Pink Frost... Spelade du den för mig i gymnasiet någon gång eller? Eller förra helgen? Enlighten me.

    3) Har du läst Rivjun på Spottan om Butterfly dream? Kul att Eno fick köra! Och det i egenskap av "James producent" och inte bara som "Brian Eno". Hädanefter ska jag alltid ge honom det epitetet Brian Eno, James producent.

    SvaraRadera
  8. Äh, jag kan inte släppa det. Varför stava det queue? Det är ju helt sjukt. De jävlarna kunde ju ha stavat det "q" och allt hade varit frid och fröjd, sen tyckte någon att det blev för minimalistiskt, så de valde att ha vokaler med också "que", ok fine! Men sen?! WTF?

    SvaraRadera
  9. 1) Nej. En granne visade mig dem när jag skruvade lite på hans element. Jag har vanliga såna, utan mikrofon, kopplade i http://www.prisjakt.nu/produkt.php?p=250234 nu. Ljudet är bra, men det blir lite väl mycket sladd att hålla reda på.

    2) Hade den på typ alla blandskivor år 2002 till 2004. Tror jag hittade den på POPs 100 bästa singlar.

    3) Nu har jag det. Efter att också ha läst lite om Zhuangzi på Wikipedia, eftersom du inte kunde stava "Butterfly's Dream" rätt. Men det var intressant, så tack!

    On another notion: Eftersom det är ett låneord från franskan, så kanske det där första 'que' var dåtidens 'k' och sen bara hängt kvar. Eller som Huizi kunde ha ifrågasatt Zhuangzi: "Du är inte ett fruntimmer — hur vet du vad som ekar mellan etts väggar?
    "http://www.etymonline.com/index.php?term=queue

    SvaraRadera
  10. The Butterfly Effect!
    Vad är det som säger att min felstavning var oavsiktlig? Vad är det som säger att det inte var ett subliminalt meddelande till dig, för att få dig att börja tänka mer Taoistiskt?
    Hui-tse hade ju också det här med det krokiga och knotiga trädet också, som ingen kunde hugga virke av och menade ju att det var likadant med Chuang-Tses läror: Värdelösa! Men då kontrade ju Chuang-Tse med en liten historia om kissekatten. Katten är ju fantastisk på att fånga sitt byte, men under tiden den har uppärksamheten på bytet så är det väldigt lätt att fånga den med en hov. Å andra sidan är en jak svårfångad i en hov, den står fast och orubblig, men den kan ändock inte fånga en mus. Trädet kunde ju användas till annat än virke, till skugga och viloplats eller bara som ögongodis. Eftersom det inte löper någon risk att bli nerhugget, vad hotar då dess existens? För dig, Hiu-tse, är trädet värdelöst bara för att du ser det som virke och inte använder det på rätt sätt.

    SvaraRadera
  11. Om du nu försökte få mig att tänka mer rojalistiskt genom att felstava håv, så fick du "qi".

    SvaraRadera
  12. Folk dör i katastrofens spår?

    SvaraRadera
  13. Jo, de gör ju det...
    Jag testade en grej helt enkelt.
    http://norran.se/idagihistorien/artal/handelokalt/article284820.ece
    .det var sent. jag var full. jag gjorde ett misstag.

    SvaraRadera
  14. ...jag älskar sista meningen. "Det projektet har i dagsläget stannat upp". Den talar till mig, som om det handlade om mitt eget liv.

    SvaraRadera
  15. "Ditt liv. Det projektet har i dagsläget stannat upp." Vad ska vi kalla vårt tunnbrödsbageri/musikcafé? Jag röstar på Kakafon.

    SvaraRadera
  16. Stenugnsbakat surdegsbröd och den där jazzen! Jag är på. Såna där caféer får ju rättigheter nuförtin också, så vi skulle ju kunna baka grymma levainbröd som vi serverar med Vino Tinto.
    Du får administrera.
    Kakafon är bra. "Surrealisterna"?

    SvaraRadera
  17. Levain et le Vin? Bring the Pain!

    SvaraRadera